Pedagogrollen

 

 

 

”att ständigt röra till det”

Vi har under många år förändrat och tänkt nytt kring vad det innebär att vara pedagog i en Reggio Emilia inspirerad förskola idag. På vilket sätt bidrar vi som pedagoger till det som sker? Vi ser pedagogens passion, ärliga intresse och nyfikenhet som en förutsättning för det arbete vi gör med barnen.

Vi tänker att vår roll inte handlar om att överföra kunskap till barnen, utan istället vill vi utgå från ett processinriktat förhållningssätt där barnen blir motorn i verksamheten och vår roll som pedagoger blir att vara medforskare. Vi ser inte heller på vår roll som pedagog som något ensamjobb utan vi tror på ett kooperativt ledarskap där vi tillsammans genom reflektion försöker hitta den röda tråden för att sedan skapa nya möjligheter för barnens intressen och hypoteser att ta plats och form. Detta blir möjligt genom vårt ständiga reflekterande.

Som pedagoger vill vi vara i ständig utveckling och förändring vilket gjort att vi på Bikupan under åren som gått utvecklat en kultur av ”annanhet” och tillit.  Men denna kultur är som all annan kultur i ständig process genom dialog och reflektion. Vi tror att det är just vår starka reflektionskultur som gör det möjligt för oss att fortsätta utveckla oss och vår förskola. Denna reflektionskultur underlättar och gör det mer självklart att utbyta tankar och reflektioner med varandra även då tiden inte finns för alla att sitta ner tillsammans. Den gör det också lättare att följa den röda tråden även när den tar oväntade vägar.

Att ge sig hän och använda oss av humor och glädje är också en stor drivkraft för oss. Vi tänker att när vi leker och lär tillsammans och tillåter oss att bli ”barnsliga” ökar barnens lust att lära. Vi litar på att det i alla stunder alltid sker något viktigt och försöker ta tillvara på nuet, vilket skapar ett lugn att vänta in det oförväntade. Vi undrar om det faktiskt kan hjälpa oss och barnen att bli mer närvarande i livet?

 

Annonser